Tankar om framtiden...

Jag fick faktiskt frågan idag, hur känns det inför förlossningen??
Jag är faktiskt förvånad över hur lugn jag själv är över den. Vet inte riktigt än vad jag ska oroa mig över, vi alla vet ju att det kommer göra ont som f*n men jag är ju inte den första som ska genomgå det. De andra verkar ju ha klarat sig eftersom de flesta har skaffat fler.
Men jag tror att när allt sätter igång kommer jag säkert vara hur stimmig och skrikig så att Fredrik blir helt knäpp på mig. Men som tur är vet jag att han kommer kunna behålla lugnet och förhoppningsvis också göra mig lugn. Men allt detta hur det har gått kommer ni sälert få reda på om några veckor. Ja, mer är det inte kvar. Känns konstigt att magen nu ska försvinna och ut ska det komma två små tjejer som bara är mina och Fredriks.